Kärlek på distans?
Kan det funka?
Har så många åsikter och funderingar kring detta ämne vet inte ens vart jag ska börja....en del av mig säger att distans förhållanden aldrig skulle kunna fungera för mig då jag är i behov av att alltid kunna se och prata med min framtida kille, och även om jag nu inte kan se han så vill jag ändå veta att den möjligheten finns om jag nu skulle vara i behov av att träffas. Så därför har jag alltid typ varit emot distansförhållanden, har alltid känt att det inte är något för mig, men ju äldre jag blir, o ju desperatare jag blir av kärlek och uppmärksamhet desto mer börjar jag fundera, det kanske skulle kunna fungera?
Mogen nog för distans?
Ja menar jag börjar komma upp i den åldern nu, där jag börjar fundera på giftermål och barn, jag planerar inget utan bara funderar...och då undrar jag, kärlek är väl kärlek, finns liksom inga gränser. Kanske kan distansen göra oss starkare och klarar våran kärlek distansen då kan den väl klara allt egentligen. Kanske uppskattar man varandra mer om man är lite ifrån varandra? Det känns som att man tröttnat på alla killar i Göteborg, för då vi lever i en storstad men mycket utbud av tjejer orkar ingen kille riktigt satsa då han kanske tänker "äh det finns fler fiskar i havet, orka lägga energi på denna". Det känns som att killar i större städer är mer desperata efter sex än kärlek då de aldrig riktigt lärt sig uppskatta kärlek då sex alltid varit lätt och skönt att få. Har killar i mindre städer en annan mentalitet och en annan bild på livet? Uppskattar de kvinnor mer eller är de lika naiva som alla andra killar?
Can't get no satisfaction ....
Jag ska faktiskt inte sitta o dra alla över en kam, jag är liten sån själv, då staden kryllar av heta singla killar klart man aldrig tröttnar, blir aldrig riktigt mätt, man vill liksom bara ha mer o mer och testa sina gränser, man nöjer sig liksom aldrig. Man är alltid nyfiken på att få se mer och man tror alltid det finns bättre o man förtjänar bättre .
Det kanske är därför jag aldrig finner mig en kille, är för kräsen, borde egentligen bara släppa loss och ta det som det kommer och inte utesluta en skit bra kille bara för att bor för långt bort ifrån mig....det är dax för en förändring, kanske borde jag vara mer optimistisk runt tanken av att bli tillsammans med en som bor lite längre bort, I will try.
Kom ihåg
Följ alltid ditt hjärta, och om ditt hjärta tar dig långt bort så följ det ändå för du hittar alltid hem till slut.
Mvh Irene
Men frågan är Irene hur länge ska man acceptera att ha ett distans förhållande??
I slut ändan så måste någon flytta eller hur, vem vill släppa allt och flytta (jag vet att de finns vissa som gör de) men skulle du???
