Irene - från ett annat perspektiv

So hard...

Det är svårt i dagens samhälle att finna sig själv och sin väg här i livet. Man vill självklart vara en bra människa men ändå inte bli utnyttjad. Hur finner man den balansen egentligen? Att kunna få vara sig själv, en genuin, trevlig människa som bjuder mycket på sig själv samtidigt som man håller människor på ett vist avstånd så att de inte går över gränsen? Det är så svårt kan ja tala om. Jag själv kämpar med det här varje dag då jag alltid är öppen, ärlig och bjuder för mycket av mig själv till folk. Ett exempel kan vara att om man ska ut o festa och man köper sprit till folk då förväntas man ha förfesten hemma hos en själv och inte behöva åka ända till andra sidan Göteborg med spriten för att bjuda den till andra, eller vad säger ni?

Människor....

Det är lustigt egentligen hur folk ser att man e godtrogen av sig och verkligen använder den egenskapen för ens egna vinst instället för att vara en god människa och bara vara glad över att det finns sånna människor. Har folk sett för mycket på våra bästa år eller vad är det frågan om? Varför söker vi alltid efter drama i våra liv kan vi inte bara nöja oss med en lugn och stilla tystnad?

Åh!

Det är så jobbigt att behöva anpassa sin personlighet till samhället istället för att bara få vara en själv. Varför ska jag som är så positiv, generös och godhjärtad behöva ändra mig till något jag inte vill vara så jag inte blir ett offer?

Tips

Ett tips är att vara väldigt noga med vilka människor du väljer som dina vänner...välj inte vilken stackare som helst från gatan utan va lite kräsen vad det gäller din kompiskrets....lika väl som du förtjänar en bra kille/tjej förtjänar du bra vänner oxå.

Glöm inte

Kom ihåg du blir som du umgås och till slut kommer du umgås så som du blir och en ond cirkel bildas som du inte kan ta dig ur




Mvh Irene

Älskar...älskar inte?

Är det bättre att ha älskat någon o blivit sårad eller att aldrig ha älskat någon och fått känna denna smärta?

Dag för dag börjar jag tappa tron på kärlek, finns den eller? Finns det något som heter "älskar dig för evigt". Kronprinsessan e ju förlovad nu efter 8 års av väntan...grattis?  Men för alla oss andra "normala" och "vanliga" människor då? Kommer vi nånsin finna våran prins/prinsessa och hur länge kommer denna kärlek hålla egentligen. Mina vänner, som en gång va så lyckliga har alla sjunkit till botten med deras kärleks problem och kvar står jag på jorden utan några som helst kärleksbeskymmer, skönt?

good or bad?

Vet inte om jag ska pusta ut eller om jag ska gråta....en del av mig säger " å va skönt att jag aldrig älskat någon slipper jag bli så sårad så hemskt oxå" en annan del av mig säger " jag e nog den enda kvar på jorden som aldrig älskat, va e d för fel på mig, kommer jag nånsin få känna en sådan kärlek, eller kommer jag bli en ensam pensionär med 15 katter?"

Men är det verkligen värt det? Att vara lycklig i 1-10 år och sen när det väl tar slut må så dåligt att man behöver gå på lugnande och har självmordstankar?
Jag skriver "när det väl tar slut" för att jag förmodar att de flesta förhållanden faktiskt förr eller senare tar slut i alla fall de jag sett...all good things must come to an end, eller hur?

saknad?

Hur som helst så funderar jag på vad som egentligen gör mest ont...att aldrig ha älskat eller att ha älskat men blivit sårad. För visst måste det egentligen vara så att det är lättare att sakna något man haft än att sakna något man aldrig fått uppleva. För när man inte upplevt det så vet man inte riktigt hur det är, man bara anar, fantiserar och drömmer om det men man är ju inte 100% säker.

Slutsats

Slutsatsen blir då att det inte är värt det....kärlek är inte värt all smärta alla tårar och all möda. Bättre att leva ensam, resa världen runt och leva istället...utan kärlek. Fast ett liv utan kärlek är väl iförsig ganska tomt, det är inte direkt ett liv det är mer ett skal....men kan man inte ersätta denna man/kvinna kärleken mot någon annan kärlek, typ finna kärlek för annat typ "rädda barnen" eller något liknande som man brinner för?

Nja säger jag, det kan ju hända att man kan det fast denna sorts kärlek tillfredsställer en kanske inte till 100 % vi har ju alla mänskliga behov så att säga....usch säger jag bara till denna komplicerade värld varför kan inte allt bara vara svart på vitt så slipper man analysera så!!!

Ett råd...

Ett råd från mig är att innan du ger dig in på kärlek tänk på om det är värt det, har du tid, ork, tålamod och råd. Kärlek är dyrt från alla aspekter :)







Mvh Irene

Alltid en flykting....

Jag pluggar i Skövde, har en lägenhet i Skara men bor med mamma just nu i Göteborg. Min pappa bor i Norge/Trollhättan och min bror bor oxå i Trollhättan. Känns som att jag e utspridd över hela Sverige....jag har alltså tusen hem jag kan fly till men det värsta är att jag inte känner mig bekväm i någon av dessa "hem". Ett hem känns aldrig ensamt, ett hem är fyllt med kärlek och liv, därför sätter jag ordet hem i sitationstecken för att de klassas mer som hus och inga hem. Dessa ställen som är mina "hem" de är tomma på allt.  I Skara och Skövde känner jag mig ensam för jag känner ingen där, i Göteborg känner jag mig som en börda för min mamma, i Trollhättan känner jag mig vilsen...till o med när jag åker till mitt hemland i Iran för att hälsa på mina släktingar, känner jag mig utstött, även fast de är mitt kött o blod. Varför är det så här egentligen, varför trivs man aldrig? Är det bara jag som överanalyserar igen eller är det verkligen så att man aldrig nånsin passar in 100 % någonstans.
Jag är en skit social människa kan verkligen komma överrens med vem som helst, allt från en dryg svensk till en utlänsk som knappt kan svenska men varför trivs jag då aldrig?

För många hem....

Jag tror att det beror på att jag har för många "hem"...det känns som jag alltid är på flykt, att jag aldrig kan få chansen att stabilisera mig och få känna mig hemma. Jag är alltid på olika ställen jag får aldrig bara va....Jag känner mig inte trygg någonstans för jag får aldrig möjligheten att skapa mig den trygghetskänslan. Och när det är för många som rycker i en och vill träffa en då känns det inte längre som att de gör de av att de saknar en utan det känns som att de gör de för min skull...så jag inte ska va ensam. Det känns som folk vill träffa mig för de tycker synd om mig och inte för de vill träffa mig, och då känner man sig inte välkommen och inte heller bekväm. 

Lösning?

Vafan ska man göra då? Fortsätta gå till dessa tomma hem med tomma ansikten och lossas som inget? ...Ja det är ju ens enda val egentligen, tills den dagen kommer då man får barn och familj och ett eget hem, placerat någonstans som man verkligen trivs...kanske då, känner man sig hemma.

Borta bra men hemma bäst....eller för min del borta bra men hemma pest?




Mvh Irene

Drömmen...

De flesta tjejen har i sina unga flick dagar drömt och fantiserat om sitt framtida bröllop. De har planerat hur deras klänning ska se ut, var och hur cermonin ska vara, vilka blommor som ska sprida sin ljuva doft och vilken man som ska få äran att stå vid deras sida. Allt ska vara perfekt, som ett sagobröllop där tjejen är den lyckliga prinsessan och killen den stilige prinsen.  Det ska vara en dag där all uppmärksamhet riktas mot ditt håll och alla önskar de stod i dina skor.
Även jag, var i mina unga dagar offer för denna vackra bröllopsfantasi. Det var något jag längta efter och drömde om. Att ha på sig sin vita långa klänning, göra entré o alla ser på dig och tycker du är så vacker, mamma, pappa och broders ögon fylls med tårar...ja ni vet hela proceduren. Men på sistonde har jag faktiskt blivit väldigt kritisk till bröllops firandet. Det är ju en dag man egentligen ska visa sin eviga kärlek för sin partner och inte försöka imponera på sina nära och kära eller? När blev bröllopsfirandet så ytligt? Det handlar ju inte längre om kärlek utan mer om att göra det så stort och fint som möjligt o få alla att bli häpnade och avundsjuka....Just därför jag blivit så arg på hela grejen. Folk lägger asså ut enormt stora summor pengar på sitt bröllop...pengar som de kunde köpa en lägenhet eller bil för, det är ju fan sjukt, e det verkligen värt alla pengar och all möda för en jävla dag?? Visst att det är vackert och det är minne och så men vafan varför överdriver människor? Om dess kostnader börja närma sig 
200-300 000 (snitt enligt http://www.socialstyrelsen.se/), ja då handlar det längre inte om att det är ett vackert minne utan det handlar om att man har uppmärksamhetsbrist och vill göra reklam för sig själv och sitt liv "ooo titta på mig jag har det så bra med mitt dyra bröllop" ja visst det kanske ser ut så till ytan, men hur bra har du det sen när du hamnar i massa skulder och det blir hål i din plånbok och ni inte ens har råd att köpa mjölk. Vad händer efter smekmånaden när fantasin gått över och räkningarna börjar rulla in?

good start...?

Bra sätt att börja era liv tillsammans, på vah?, snacka om att erat äktenskap går åt helvete. Även fast ni sparat ihop pengar och ni inte hamnar i skulder....så tror jag ändå att någon form av ångest så småningom utvecklas över att man spenderat så mycket pengar på ett bröllop....Jag säger inte att det är fel på bröllop nu, missförstå mig inte men allt har sin gräns man kan fira lagom eller?

Min önskan

Jag vill heldre ha ett mindre bröllop med bara mina nära o kära med enkla och billiga förberedningar, behöver lixom inte ha en isskulpur av mitt ansikte, häst och vagn och en orkester på 20 pers....heldre sparar jag de pengarna på att bygga på vårat liv tillsammans. I ett av mina äldre inlägg "pengar är bara papper" diskuterar jag att det är bättre att spendera pengarna på saker som du kommer minnas....så jag vet att jag säger emot mig själv lite nu men som sagt DET FINNS EN GRÄNS....det är inte normalt att som en medelklass människa spendera 200-300 000 kr på ett bröllop som ändå kommer glömmas bort eller blandas ihop med andra bröllop, om några år.

Bröllop...

Kom ihåg, A wedding is the ceremony in which two people are united in marriage, a way to show the love for eatch other....not a way to show the world how much money you have...




Mvh Irene

En bekännelse....

Jag ska va helt ärlig nu...på fyllan har det hänt att jag kysst mina tjej kompisar men vafan som Katy Perry sjunger it's human nature...Men resten av låten går ju "I hope my boyfriend don't mind it"....nee för det gör de inte...killar älskar när tjejer är på varandra, varför?
Och varför tycker vi tjejer inte att det är sexigt när killar är på varandra?
Sist men inte minst varför räknas det i många fall inte som otrohet när en tjej, som har kille, kysser en tjej?

Svar...

Det är inte sexit när killar är på varandra, då killar/män representerar den dominerande arten som ska va grova och macho de ska alltså va manliga och det beteendet är inte manligt, de får direkt stämpeln "bög" om de ens håller varandra i handen.

Kvinnor är den vackra, ömma, berörande arten vi förväntas vara lite blyga, artiga och diskreta men när kvinnan helt plötsligt går loss ja då väcks det mycket uppmärksamhet, det blir något nytt, det blir sexigt.

För övrigt är vi kvinnor roliga varelser, vi klagar alltid på att män är för okänsliga och för macho men när en kille är för känslig, ja då är han bög. Måste vara svårt för killar att skapa en identitet som inte är för bögig eller för macho, att lixom finna en balans.

Det här med otrohet, ja det är en helt annan femma. Att man kanske på  fyllan råkar strula med sina vänner är ju mer på skämt och ett sätt att visa varandra vänskaplig kärlek, det är ju inte direkt otrohet, men säg om tjejen varit främmande då? 
Om situationen var omvänd och din pojkvän strulat med en kille hade du blivit förbannad?

Självförtroende

Jag tror det har mycket med självförtroende att göra också. Har du t ex ett bra självförtroende och vet med dig att erat förhållande är starkt och att din partner inte kommer bli homo helt plötsligt, ja då kanske du heller inte blir arg. Men är du osäker i ditt förhållande och är rädd för att det otänkbara kan ske, då blir du väldigt upprörd i en sådan situation.

Jag vet inte hur jag hade betett mig faktiskt, det är ju så olika beroende på situationer och tillit till förhållandet, även nationaliteter väger stort i de här argumenten t ex så kanske det är mer vanligt att svenska killar leker o skämtar med sina killkompisar, de är ofta väldigt bekväma med sig själva och kan ta upp ämnet bög utan något vidare...medan utländska killar ofta ska vara mer "macho" och kan absolut inte diskutera eller göra något som är bögigt för det är "äckligt".....

Ärlighet

Ärlighet är en väldigt viktig del i sådana situationer, berätta vad som hänt och varför? Gör klart att det kanske ba va på skoj eller att du faktiskt tyckte om det men att du inte är homo för det. Det är viktigt att man från början alltid gör klart för varandra vart man står så det inte blir allt för stora chocker senare....t ex så kommer jag tala om för min framtida kille att jag ibland strular med tjej kompisar på fyllan men att det bara är på skämt men att jag faktiskt tycker tjejer kysser bra.....antingen så accepterar han det eller så lämnar han mig.....

Förhållanden

Förresten vad det gäller förhållande...kom ihåg vi är alla unika varelser, vi kommer alltid in i ett förhållande med ett paket. Man får lära sig att acceptera och respektera detta paket, man kan inte välja bort vissa delar av det, utan man får ta hela paketet. Däremot om partnern vill ändra på vissa delar av paketet och man själv också vill detta så visst inget fel i det, men det måste vara ömsesidigt, man kan lixom inte tala om för sin partner att göra det o det utan man måste själv vilja detta också.

Ett förhållande är inte till för att begränsa ditt liv utan för att berika det.




Mvh Irene

Besök i Stockholm

Jag är en typiskt Göteborgare älskar götet mer än någon stad i hela världen. Men så åkte jag till Stockholm för första gången idag....det var en upplevelse utan dess like, kan jag tala om. Känns som göteborgare och stockholmare alltid tävlar om vilka som e bäst på något sätt...vilken stad som e bäst, vackrast och intressantast. Och jag vet inte om stockholmare också hör massa negativt om oss göteborgare men jag har hört massa negativt om stockholmare, t ex att de ska va stroppiga och kaxiga....okej jag har bara varit i stockholm en gång så egentligen kan jag väl inte bedöma något då jag inte sett hela bilden, men med tanke på att vi va där i 12 timmar och verkligen gick runt överallt i stockholm centrum så känns det som jag ändå fick en liten bild av hurdanna stockholms människor är....

Staden är ju inget att tala om den, den va så vacker enda negativa där var att den var för stor, känns som att man aldrig kommer fram. Vi var på ett ställe som hette gamlestan och fika och jag lovar stället likna miljön i boken Oliver Twist, gamla London dvs. Alla dessa gränder, helt sjukt fint!

Vackrast?

Om jag ska jämföra gbg och sthlm ur ett skönhetsperspektiv så drar jag denna slutsatsen, göteborg har finare natur medan stockholm har finare byggnader, de är gammaldagsa och man kan verkligen få en bild av hur folk på 1800 talet åkt häst och vagn genom dessa gator, riktigt orginelt.

Folket?

Ja något stropphet vet jag inte om jag märkte av, men det kändes som att de var mer allmänt stressade än oss göteborgare. Men det kanske är för att allt är så stort o det tar längre tid att ta sig till olika platser så man har lixom extra press på sig....men rent allmänt så var de väldigt trevliga, de är faktiskt precis som oss göteborgare, båda sidor är ju storstäder och, då beteénden lärs av påverkan av olika miljöfaktorer så har vi haft nästan samma förutsättningar. Med andra ord vi är storstäder, det är oftast mer stressit i storstäder, då kraven är högre på människorna, då det är högre konkurrens grad. Stress påverkar människor beteénden men vi  har även lärt oss att vi måste vara omhändertagande, vara vänliga, sociala och hjälpsamma då vi är städerna med makt och med makt kommer en specifik maktroll....vet inte om ni förstår vad jag menar riktigt men om ni tänker er en stor lejonflock, den största o starkaste lejonhanen här har mycket ansvar, han har mycket krav på sig och därför även mycket press. Lejonet visar sig starkt men är även vänlig mot sin flock för att få dess respekt. Det är i de här stora lejonflockarna som dess lejon måste "överbevisa" sig för att visa att de e värda sin starka titel. Hänger ni med nu? Det samma gäller oss storstäder, vi överbevisar oss genom snällhet för att visa vilka som är i "tronen" och för att visa att vi även förtjänar att sitta på "tronen" det är också våran plikt, att vara, som vi  formas till att bli...Självklart så är allt detta omedvetet och vi tänker egentligen inte ens på varför vi beteér oss såhär men detta är i alla fall min teori på det hela. Varför nu Stockholmare fått ett dåligt rykte om att de är dryga och kaxiga kan ju faktiskt vara för att vi göteborgare känner oss hotade av de och är allmänt irriterade på att de är huvudstaden då vi kanske tycker att det borde vaara göteborg som va storstaden. Och eftersom det bor så mycket rika i stockholm så har vi valt att trycka ner på den knappen och kalla de dryga. 
 
Samma skrot och korn

Men gott folk vi är precis likadana egentligen, Göteborg är som ett litet Stockholm, Malmö som ett litet Göteborg, Uppsala som ett litet Malmö.....osv.
Däremot har jag märkt att folk ofast är mer artiga i mindre städer, men att de dock kan vara lite mer "främlingsfientliga" då de inte är vana vid människor som inte liknar de....dvs utländska. Det betyder inte att de e rasistiska utan att de är mer försiktiga bara då det är något nytt för de..men det självklart att de inte är så överallt jag drar inte alla över en kamm har bara märkt det på vissa städer och det är helt naturligt då man alltid kommer att vara lite rädd för det okända och nya.

Förresten, va dyrt det va i stockholm, hål i min plånbok nu aj aj



Bild 1 - Göteborg (Götaplatsen, Poseidon)
Bild 2 - Stockholm (Gamlestan/Oliver Twist land)



Mvh Irene

Blogg?

Har alltid varit emot bloggar faktiskt, har tyckt att man e patetisk om man skriver blogg och bara gör "reklam", men ju mer tiden gått ju mer börjar jag tycka om att skriva blogg. Jag märker ju att folk läser den och  relaterar till den, men vad jag märkt mest är hur den påverkat mitt liv.

Terapi

Det är en sorts terapi att få skriva blogg då man kan bearbeta dagens händelser, och kanske lära sig av sina misstag.  Man lär sig mer om sig själv, man finner sig själv på en helt annan nivå. Känns som att man blir lättad efter att man skrivit sin blogg då man fått sin röst hörd på ett eller annat sätt. 
Jag ska skriva ett examensarbete snart om hur stress påverkar en sjuksköterskars arbete, och jag är väldigt intresserad av vilka faktorer som bidrar till stress och hur man kan reducera dessa faktorer, och då kom jag på, varför inte skriva en blogg? Faktiskt så reducerar den mycket av ens stress och ångest, det är helt otroligt, samtidigt som man kanske hjälper någon annan. Kanske kan någon få en "aha upplevelse" via din blogg eller så kanske någon inte håller med dig om ditt blogg innehåll men blir ändå så pass inspirerad att hon/han börjar höja sin röst och lär sig säga ifrån och emot. Ja det finns mycket positiv med att ha en blogg, undra vad det finns för negativa faktorer med en blogg.... morsan är lite skeptisk om att jag skriver blogg hon vill inte att jag ska dela med mig av mina privata erfarenheter här på nätet där alla har tillgång till de och kan använda de emot en....men hon förstår ju inte att jag aldrig pratar om egna erfarenheter utan allt är mest rent allmänna saker. Även fast min blogg reflekterar på vad jag är för en sorts person, så kan allt ändå bara vara rent skit snack...vem vet? Fast det klart, det är ganska svårt att vara så falsk..att man skriver om något men inte tro på dess innebörd.

Min blogg = min personlighet

Ens blogg är faktiskt ganska personlig....den visar ju vad man är för sorts människa vilket också kan vara positivt för om t ex en kille är intresserad av att lära känna dig kan han bara läsa din blogg o se om han ens matchar din personlighet och tror på dina ideal och åsikter....

Slutsatsen av detta inlägg är väl...om du har något på hjärtat och känner att ingen lyssnar på dig eller förstår dig...skriv ner det i en blogg, för på internet finns det alltid någon som lyssnar och förstår....du är aldrig ensam när du har internet (komisk)..... :)








Mvh Irene

Skönhet är...

Skönhet eller skönt het....ja nu för tiden verkar det ju som att skönhet bestäms utifrån om  man är bra nog för att ha sex med. 

Alla har olika uppfattningar om vad som är skönhet, vad som är kvinnligt och manligt. Kvinnligt kan vara stor rumpa, stora bröst, långt hår, liten näsa, stora läppar,lite kroppsbehårighet, ja listan är lång. Det är ingen nyhet att många tycks döma en just efter ens utseende. Jag t ex har några "lättklädda" bilder på nattstad och bafö det så betyder det att jag gillar att ha sex....Men har ni tänkt på en sak, att vi lever i 2000 - talet och än har människor inte förstått att en persons utseende inte står för hela sanningen. Vi alla kommer faktiskt bli gamla, skruttna och "fula", men våran personlighet lever vidare för alltid. Det är personligheten du gifter dig med och kommer spendera resten av ditt liv med. Alla behöver faktiskt inte se ut som Brad Pitt och Angelina Jolie det är inte ens mänskligt att vara för fin för det finns inget som är helt perfekt (naturligt). Klart att det lockar om någon ser bra ut men dejtar ni honom/henne och ni märker att det inte riktigt klickar men ni ändå verkligen försöker få det att funka för att hon/han ser bra ut, ja då lurar ni bara er själva. En annan sak jag fundera över var, varför vi får bättre självförtroende om våran partner ser bra ut. Man tänker lixom "kolla vilken snyggning jag lyckats få, det betyder att jag oxå är snygg nog att kunna få en sån hetis". Men detta spel kanske lurar folk till ytan men hur fungerar relationen under ytan? Borde inte personen med dåligt självförtroende känna sig "fulare" och ifrågasätta sin skönhet, då hon/han är med en som är riktigt fin?

A lose lose situation

Kom o tänka på en annan sak oxå nu när vi är inne på dåligt självförtroende och utseenden. Vad svider mest egentligen om ditt ex blir tillsammans med en som e finare än dig eller fulare än dig??
Om hon är finare än dig då känner du dig ju ful och tänker "fan han fick en finare än mig" och om hon e fulare än dig tänker du "vafan är jag så ful att han till o med kan va med henne men inte mig?"

U are beautiful

Sluta analysera så mkt om ditt utseende du e vacker!
Din personlighet gör dig vacker och inte dina kläder,  ditt smink och dina plastik operationer.

Kom ihåg Skönhet ligger i betraktarens ögon



Mvh Irene

KK - knull kompis

Att vara kk är enligt mig något som inte håller i längden. Jag menar för en kille kan det nog fungera väldigt länge då de flesta killar kan ha sex med en tjej utan att utveckla någon form av ångest eller kärleks känsla. Men vi tjejer är betydligt mer avancerade. Tror faktiskt inte det finns någon tjej där ute i världen som bara vill ha sex med en kille...de flesta tjejer tror att man kanske kan börja som kk men att det slutligen kommer att utvecklas till kärlek, det är även något de vill ska ske. Men så är det inte mina damer, i 95% av alla fall så kommer denna KK relation endast sluta i ångest och sorg. Har en kille endast varit med dig för sex så kommer han aldrig att kunna se dig som något annat än just det. Det är ytterst sällan som denna kk relation slutar i kärlek och ett riktigt förhållande, so don't get ur hopes on. Hade en kille verkligen varit intresserad av dig på ett kärleksfullt sätt hade han inte från första början, bara haft sex med dig, alltså är han inte ute efter kärlek. Och hur länge orkar du vänta egentligen?, du tänker säkert "ja men vi kan vara kk tills hans mognar o vill ha mer", men förtjänar du verkligen inte bättre än att vara någons knull kamrat? varför säljer du din kropp så lätt?
På ett eller annat sätt är man faktiskt prosituerad när man håller på så här, man säljer sin kropp i hopp om kärlek istället för pengar. Då kan man väl bli en riktig prostituerad kvinna istället, och få pengar för all sin möda. Jag menar det är en annan sak om du verkligen, bara vill ha sex och själv inte vill ha kärlek och förhållande, alltså bara vill vara kk, men vill inte alla tjejer ha kärlek då?
Alla kanske inte vill ha just förhållande men någon form av kärlek är, väl vi alla ute efter? Vi tjejer kan inte bara ha sex med en kille utan att utveckla känslor för honom...känslor som sedan utvecklas till ångest då man innerst inne vet att chansen är liten till att utveckla något mer...
Och ni killar, som nu inte vill ha kärlek och förhållande hur dumma är ni inte egentligen och ber en tjej vara din kk?, då 99 % av alla tjejer faktiskt blir kära i killen, genom det intima de haft tillsammans. Så om du ber en tjej bli din kk, och du inte är redo för kärlek och förhållande, så lovar jag att du ger dig in på en väldigt dramafylld resa som kommer sluta i mycket sorg.

Tjejer...
Va inte dumma, om ni tycker om en kille men ni bara har sex och inget annat så avbryt det hela för du vet att det aldrig kommer leda till något mer.

Killar....

Lägg ut spelreglerna från början, va tydlig med att du endast vill ha sex och inget annat och att du ALDRIG kommer vilja något mer med just denna tjej då du alltid kommer se henne som ett ligg.

Tips

Ha inte sex och hoppas på att han ska bli kär i dig, efter att ni varit med varandra så pass länge, utan bli kär först och ha sex sen, det är ett tips från mig


Mvh Irene

Är hämnden verkligen ljuv?

Jag går i en klass där 85% är svenskar, 99% är över 35 år och 100% bor runt om kring i Skaraborg. Dvs är jag bland de enda blattarna, är bland de enda som  bor i gbg och är den yngsta. Tror ni det varit lätt för mig eller? svar NEJ.

Ingen som hjälper mig med något, ingen som vill arbeta med mig på examensarbetet och ingen som ens sitter med mig o äter på luncherna. Happ det är lugnt bli inte ledsna för min skull, jag har klarat mig och jag e till och med snart färdig. Men så hamna jag i en situation idag då en av mina klasskamrater behövde hjälp med ett arbete (som jag klarat). Då tänke jag, hmm är det dax för hämnd nu eller? Är det min tur och jävlas och inte sträcka ut en hjälpande hand? Men så börja jag analysera för mig själv, varför ska jag sjunka till deras nivå?....Jag menar jag är ingen elak människa, jag läser ju till sjuksköterska för att jag älskar o hjälpa människor hur skulle det då se ut om jag inte hjälpte min kurskamrater, även fast de varit svin mot mig? Ne usch jag är inte som de, jag kommer alltid vara en god människa och vilja allas bästa, de får vara hur elaka de vill mot mig och uttnyttja min snällhet men dagen kommer då vi alla står till svars för de vi gjort, även fast man inte tror på gud eller karma så vet jag att det finns någon form av rättvisa här i världen och då den dagen kommer, vet jag att jag inte behöver vara orolig....så jag hjälpte henne.

Nej....

Hämnden är inte ljuv, kanske känner man just precis de sekunderna som man hämnats, någon form av adrenalin kick eller som att en stor sten släpps från dina axlar, men tro mig en större sten kommer att byggas upp o denna stenen kommer sätta sig på ditt hjärta istället, och den kan man aldrig bli av med. Så mina kära vänner, lev och låt leva...tiden är knapp slösa den inte på massa hat och illska för även du blir någon gång gammal och rostig och kommer då att tänka, "ack vart gick tiden, varför slösa jag mitt liv på massa ondska och hat, när jag kunde levt ett lyckligt liv med godhet, glädje och kärlek"

Oprah - all form av hat är som att dricka ett gift och hoppas att den andra ska ta skada....



MVh Irene

Vad är smart?

Jag tror inte att människor är olika smarta, okej att det finns en autistisk störning som bidrar till att den drabbade har en väldigt stor hjärnkapacitet och därför kan lagra enormt mycket fakta och information i hjärnan, men om vi bortser från detta neuropsykiatriska funktionshinder finns det då olika grader på smarthet?

Jag tror smartheten bestäms utav graden på motivation av att göra något, och inte av hur "stor" eller "bra" hjärna man har. Dvs är man väldigt motiverad och bestämd till att göra en sak t ex plugga till en anatomi (kroppens uppbyggnad) tenta där man måste kunna över 300 latinska ord på mindre än en månad, ja då klarar man detta. Jag menar om jag som är så trög, blåst och fjollig klarar av att lära mig allt detta tro fan att du oxå kan klara av svåra saker. Allt du behöver är att vara seriös, bestämd och ha motivation. Motivations delen är absolut viktigast då man inte kan vara seriös och bestämd utan den.

Finn din väg

Det är viktigt att finna något man tycker om att göra och jobba med annars finner man aldrig styrkan till att fortsätta. Själv ville jag inte ens bli sjuksköterska, tänkte mest "det låter fint", jag ska göra pappa stolt (iranie som jag är), men ju mer tiden gick, och ju mer praktiker jag gick på, fan va jag börja älska det.

Älskar att jobba med människor och hjälpa finns inget bättre enligt mig. Det kanske inte alltid är stora saker vi gör, men det kan betyda hur mycket som helst för vissa människor. Varje dag är vi hjältar för nya människor och jag tror de flesta människorna är oerhört tacksamma för det vi gör. Okej att läkaren gör det mest "viktiga" men sjuksköterskorna finns där för patienten på ett helt annat sett, vi ser deras behov mer och inte bara de medicinska utan även de psykiska och sociala. Vi ser på ordet hälsa mer brett och inte lika enformigt som läkarna, deras definition av  hälsa är t ex att det är frånvaro av sjukdom medan vi ser det från flera aspekter.  

Aja nu drar jag ut på det hela ville egentligen bara säga att alla är vi lika smarta, alla är vi jämnlika, don't give up cuz if I can do it believe me so can u...just give ur self the time and effort

Och vad det gäller sjuksköterska arbetet och även allt annat här i livet så tycker jag ni ska tänka på att 

Alla kan inte göra allt, men alla kan göra något ....

Mvh Irene

Vart ska pengarna gå?

Hur ska man spendera sina pengar egentligen? 
Det är en fråga som människan i alla tider försökt få ett bra svar på. Här är min teori runt detta ämne. 
"Pengar kommer och går men minnenerna är de som består...."

Att köpa lägenhet/villa och/eller bil är ju de flesta människors mål här i livet men när man har en lägenhet och en bil vart ska resten av pengarna gå, förutom till räkningarna?
Som jag har diskuterat innan så har kvinnor en väldigt bra tendens till att handla mycket kläder medan männen oftast är prylbögar...tycker det är väldigt synd att spendera pengar på, allt för mycket kläder och teknik då både modet och tekniken varje dag förändras, ny skit tillkommer varje dag och de "gamla" blir billigare, man blir ju aldrig mätt då man alltid vill ha de senaste ute på marknaden. Tröttnar man aldrig, jo det tror jag men då slår ångesten, istället in o man tänker "shet va mycket pengar jag slösat på shit, när jag istället kunde spenderat de pengarna på..." 
Något som däremot inte dör ut och som man inte kan tröttna på är minnen. Spenderar man pengarna på en resa som skänker dig inre ro, får dig att hitta dig själv, får dig att utvecklas och uppleva något nytt, ja då har du lagt pengarna på något vettigt. Tror du verkligen att när du ligger där på din dödsbedd, att du kommer att komma o tänka på hur ditt playstation eller hur din bil skänkt dig lycka? Det tror inte jag jag tror du kommer ligga o tänka på hur den sommaren i Thailand lärde dig uppskatta livet och hur dess generösa människor fick dig att se mänsligheten från ett helt annat perspektiv...t ex.

Pengar har verkligen inget värde för mig, jag älskar o köpa presenter till mina vänner baraför att se deras glada miner när de får något som betyder något för de, det gör mig lycklig att se de lyckliga. Har du en tanke bakom prylen du köper så visst köp den men är du en matrialist o bara köper för att du gillar o köpa så bör du alltså tänka om, enligt min mening. 

Miljonär...?

Jag hade faktiskt aldrig velat vara miljonär, jag är en sån människa som älskar att kämpa och få känna uppskattning av något. Om man är miljonär tappar man livsgnistan vafan om man har allt man behöver vad har man kvar att leva för då? Man behöver inte kämpa för något och man uppskattar inget mer, allt e helt meningslöst. Därför alla dessa miljonärer börjar ta droger, de orkar inte med sig själva, de orkar inte med den värld de har skapat för sig själva för den är helt död för de. De är helt döda inombords....de orkar inte "face the reality" då verkligheten är uttömd på liv.

Kom ihåg svett, blod och tårar = Uppskattning = Lycka

I andra ord....You will never appreciate the sweet if you don't experience the sour






Mvh Irene

Onödig blogg....

Jag är så otroligt trött på de här meningslösa bloggarna där det står "jag köpte de här skit snygga skorna från din sko de kosta..."
(sen en bild på skorna) eller "den här bilen vill jag ha" (bild på en rosa bmw) eller vad sägs om denna... ååå han e såå snygg åå Justin Timberlake ååå JUSTIN....fan tjejer det räcker nu, inte undra på att killar behandlar oss som dumma blondiner, ursäkta mitt fördomsfulla uttryck men det är inte mitt fel att blondier associeras med dumhet, och fråga mig inte varför de gör det men jag tror det har med hela playboy konceptet att göra där man ser de här sexiga storbystade blondinerna som e helt felfria men inte kan kommunicera som intellektuella varelser utan endast förstår sig på smink, mode och killar. Och det är just dessa töser många tjejer sträver efter att efterlikna...så synd...det är just därför killar behandlar oss som om vi inte vore mer värda. Varför tjejer, varför drar ni ner er till den nivån? Förstår vi oss verkligen på så lite?
Jag menar jag är också tjej jag älskar oxå kläder, smink o killar men vafan jag visar inte att det är det enda jag kan, och förstår mig på. Jag kan fortfarande föra en diskussion och argumentera för eller emot något.
Alla säger alltid att man ska anpassa sig till den situation och miljö man hamnar i, så om jag hamnar i ett hus med 20 utseendefixerade, ytliga tjejer ska jag beté mig som de då? Hell no jag tänker faktiskt läxa/lära upp de, här finns inget som heter anpassa sig tycker sånt är för pinsamt bara, o sen undrar vi "vrf ser killar oss bara för de vi har mellan bena" vad tror du egentligen, du har ju inte visat att du duger för något mer!!!!

Tjejer visa att ni har lite hjärna nu hur långt tror du att du kommer, i det verkliga livet med att kunna vad alla i Backstreet boys heter, i för och efternamn, eller när det nya klädsortimentet från Hm kommer ut?
Det där är fakta som är bra o veta om man är en i kändisvärlden och det kanske är det ni vill, bli kända? Men alla kan inte bli kända så sätt ner fötterna på jorden och fokusera på det som är viktigt och det som utgör en grund för din framtid, DIN UTBILDNING!

Kom ihåg kunskap är makt speciellt för oss tjejer som inte förväntas kunna så mkt i denna mansdominerade värld....girls stay in school





Mvh Irene

Vad är kärlek?

De flesta har sin egna lilla uppfattning om vad kärlek är för något och vad som är romantiskt och oromantiskt. Vad jag har uppfattat som så verkar inte de flesta tro på kärlek via nätet. Jag är också lite skeptiskt till tanken om att träffa mitt livs kärlek via nätet men samtidigt finns det många faktorer som får mig att tänka om. I dagens samhälle känns det som att allt är teknik drivet vi människor är helt beroende av kommunikation via olika hjälpmedel som internet och mobilen. Att träffa människor spontant har blivit allt svårare då man oftast lär känna nya människor via vänner och internet. Hur får man det då att bli romantiskt?

Hur träffar man den rätta?

De flesta vill ju träffa sin stora kärlek spontant, typ genom att krocka in i honom/henne i kön till en Nickelback konsert eller kanske då man sitter ensam vid en bar, övergiven av sina vänner och in kommer världens snygging och slår sig ner brevid dig o ni sitter o pratar hela natten. Man vill ha en berättelse att berätta för sina barn och barnbarn när de frågar "hur träffades ni" hur kul är det då och säga..."ja vi träffades via nätet" mmm jätte romantiskt....men vafan ska man göra då, nu för tiden finns det ju inte så många alternativ. Hur ofta är det man träffar en seriöst människa som passar ens personlighet ute på en krog när de flesta druckit och inte ens vet vad de heter. Eller hur stor är chansen är att man träffar någon i sin skola där man, förhoppningsvis bara är fokuserad på sina studier....på arbetsplatsen då, ne usch jag tycker inte man ska blanda ihop buisness and pleasure. Sen finns det ju ett till alternativ, att bli ihopfixad med en  kompis pojkvän/flickväns kompis, men det känns bara lite för desperat och genomskådligt  så även där dör romantiken. För att sammanfatta denna diskussion, kärlek över nätet verkar vara ett bra alternativ med tanke på att de andra alternativen är mycket sämre fast som sagt romantiken i detta alternativ är helt dött, fast man får åtminstonde lära känna varandra och se om man passar så man inte slösar sin tid.

Kärlek är ett mysterium och att hitta den är omöjligt!





Mvh Irene

Tjejer och shopping

Va i stan för några dagar sen..vem bryr sig vad jag köpte egentligen d e oväsentligt då vi kvinnor ofta har en tendens o köpa med en jävla massa skräp. En grej som e bra med killara/män är de oftast vet vad de ska köpa innan de sätter sin fot i stan medan vi kvinnor spontan handlar allt för ofta och därför har mindre pengar att röra sig på i slutet av månaden. Följde ni nyheterna idag kanske? då hörde ni nog att det är mer kvinnor än män som ansöker om de här dyra sms lånen som har sky höga räntor och leder oss ofta till att bli skuldsatta som bidrar i sin tur till att kronofogden blir ens bästa vän, har dock ingen personlig erfarenhet av detta då jag är student och handlar väldigt förnuftigt. Hur som helst, det jag försökte komma till var att jag egentligen undrar varför det är vi kvinnor som drabbas av sms lån, skulderna? Hade det varit en man nu som skulle svara på denna fråga hade han säkert sagt, jo för att kvinnor är den svaga rasen o blablabla men jag undrar om det kan o ha med att vi kvinnor har sådan press på oss att alltid se bra ut och därför går oftast mkt pengar till just kläder, smycken, brasiliansk vaxning, solning osv. Jag menar en kille kan köpa en shorta på hm o ett gym kort o han e klar för en hel månad medan vi kvinnor har så mycket vi måste tänka på. Därför vi kanske hamnar i alla dessa skulder, så egentligen är det samhällets fel som lägger sådan press på oss att alltid se så bra ut Plus att vi har så himla mkt associarer och kläder att välja mellan, det blir så svårt att välja bort något så därför köper man med allt istället, männen har ju inte ett sådant brett sortiment att välja och vraka ifrån drf blir det betydligt lättare att bestämma sig för vad som ska med hem. Fast iförsig kill kläderna är ju faktiskt mycket dyrare just pga denna orsak vilket egentligen gör så att de handlar mindre kläder för mer pengar, de tänker mer kvalité än kvantitet medan vi kvinnor tänker "amen vafan 100 kr är ju ingenting, fan jag köper denna tröjan oxå" till slut har vi 20 tröjor som alla kostar 100 kr vilken ändå blir mkt till slut. Aja nog diskuterat om detta....

Vad är pinsamt?

Som ni ser är min rubrik idag "vad är pinsamt egentligen". Rubriken kommer ifrån att, jag som sagt va i stan idag ...Mitt i stan ser jag människor som jobbar för barncancerfonden och en stor skylt där det står "rita en teckning och vi ger 1 kr till barncancerfonden" så jag tänker a vafan let's doo it. Jag fatta ju inte att den va meningen att barn skulle måla och inte 21 åriga studenter hahaha så folk gick förbi o kolla på mig som om jag vore ett ufo till slut börja jag kolla runt lite o visst såg jag små små människor överallt som satt med sina föräldrar o måla. Så jag fråga ena personalen "är det meningen att barn ska måla eller" han skratta och sa "ja men det gör inget alla teckningar e välkomna" jag stirra ner på min teckning som föreställde en flicka som red på en häst o tänkte neej va pinsamt Irene you have done it again. Jag lämna in min teckning och gick därifrån med röd blossiga kinder, ville ba gräva ner mig under jorden. Väl framme vid spårvagnen tänkte jag efter lite, vafan vem bryr sig egentligen jag får bjuda lite på mig själv eller hur? och om jag satt med 40 stycken barn under 5 år och måla ingen som dör eller hur?
Jag log lite för mig själv och tänkte, Irene du e la ba fö goo änna U will never change and I love it ! :)



Mvh Irene

Hej

Nu va det äntligen dax för mig o också skapa mig en blogg. Jag gjorde den mest bara för min egna skull jag menar nån dag inom ca 50 år kommer jag dö och visst kan det vara kul o ha något o titta tillbaka till innan min tid kommer, nästan som en dagbok. Kanske kan ens barn o barnbarn få läsa om hur man en gång levt sitt liv. Fast iförsig undra om man har kvar sin nattstad om 50 år, tror dock inte det, men skit samma kanske någon där ute läser den o finner någon form av daglig inspiration eller motivation, det hade inte skadat.

Lite om mig

Irene heter jag, är en go o glad tjej...för det mesta i alla fall. Min största önskan är att finna den stora kärleken fast jag letar inte! den får komma när den kommer jag har varken tid eller lust att leta. Hur som helst så läser jag för tillfället till sjuksköterska i den "vackra" staden Skövde, jag satte ordet vacker i sitationstecken då dess skönhet kan diskuteras. Blir färdig nu till sommar fast jag tänker inte ge mig in o jobba direkt vill resa lite först och uppleva världen o all dess kulturer. Annars så bor jag i bergsjön (pendlar till skolan), i världens bästa stad GÖTEBORG :). Tycker faktiskt Göteborg är en underbar stad bortsett från att staden har mkt skit snack o bjuda på, då alla känner alla så är den himla göu...känner mig verkligen trygg i denna stad, man är aldrig ensam här, som Carry i sex and the city en gång sa, the city is ur date where ever you go.
 

Denna blogg

Kommer inte va ytlig dvs handla om vad jag köpt eller inte köpt vad jag har på mig eller inte har på mig vem som tog på min rumpa o vilken fest som sålde billigast sprit. Denna blogg ska endast handla om lite "viktigare" saker här i livet. Tycker för övrigt att det finns mycket annat här i livet att diskutera och kommentera än vilken topp som är billigast i Hm eller om jag ska gå ner 5 eller 10 kg.