Irene - från ett annat perspektiv

Orka vänta på att bli kysst...

Jag är en tjej på 21 år, ganska ung kan man tänka sig, men redan så många kärleksbekymmer. Många gånger har jag tänkt tanken om att ge upp och sluta kämpa, för kärleken. Alla säger ju att kärleken dyker upp av sig självt eller hur? Den rätta kommer snart, han finns där ute någonstans och bara väntar på dig. Men så slogs jag av tanken, orka vänta!

Hellre att jag kämpar och kämpar, letar och drömmer än att jag sitter och väntar, som om jag vore någon jävla prinsessa som väntar på att bli kysst, för att vakna från min oändliga sömn. Men tyvärr jag sover inte, jag är fullt vaken och medveten varför ska jag inte fortsätta kämpa, för visst är det värt det i slutändan.

Och om han inte kommer då?

Tänk om kärleken inte dyker upp, tänk om "mr right" väntar så mkt på mig tills det blir wrong. Man borde ta initiativ, man borde fortsätta ge sitt allt. För hellre att jag kämpar men ändå inte lyckas än att jag sitter o väntar och inte gör ett skit och ändå blir ensam, för då har jag i alla fall försökt, och slipper gå runt med tanken "tänk om". Folk får tro jag är desperat, eller att jag är toffel men för kärlek tänker jag riskera allt, för det finns inget mer värt att kämpa för, än just kärlek. Kärlek är som bensin till din bil, du kan inte orka leva utan den, för vem ska du leva för egentligen? Bara dig själv eller?

I för sig om det gör dig lycklig så varför inte, men jag vill inte sluta tro på kärlek, jag vill inte bli 80 år o leva med mina 7 katter o ha den tanken i huvudet resten av mitt liv, "tänk om jag bara hade satsat och kämpat mer".

Visst jag kommer säkert bli sårad miljoner gånger till, jag kommer börja fundera på att bli lespiskt, jag kommer svära åt alla jordens killar eller fundera på att bli nunna, men i slutändan när jag väl finner han, då kommer allt annat kännas värt det, för jag fann han och jag vann han tillslut.

Gym = Kärlek

Att finna kärleken är som att vilja gå ner 10 kg i vikt, du svettas och gråter blod men till slut får du resultat och då vill man inte gå tillbaka till sitt tjocka och ensamma liv igen.

Kom ihåg - satsa inget, vinn inget.



Mvh Irene